E-bokläsarens återkomst

Jag var länge en motståndare till e-boken, såklart. Att jobba i en bokhandel gör mig mer än en smula partisk till fysiska böcker. Men i en vardag som består mer och mer av slösurfande på mobilen så erbjuder mig en e-bok något som har ett större värde än att googla priser på resor jag inte kan göra, ansiktsserum jag inte behöver och öppettider till affärer jag inte orkar besöka. Särskilt nattetid. Den senaste dagarna har jag läst två böcker, båda med kvinnliga huvudkaraktärer och författare. Först ut:

En smällkaramell till bok som lyckas vara mer än sitt chick-littiga omslag.

Monique Grant jobbar på en flashig “kvinnotidning” och blir helt oförklarligt utvald av en åldrande hollywoodstjärna att skriva hennes livs historia. Evelyn Hugo avlöjar tidigt in i berättelsen sin stora livshemlighet för Monique och som läsare inser jag att det här inte kommer vara en a till ö historia. Varje make som den vackra, manipulativa Evelyn Hugo haft ges ett kapitel och genom dem följer vi Evelyn resa från slummens Hell’s kitchen till att vara det glamorösa Hollywoods bäst betalda skådespelerska för sin tid. Något hon betalade ett högt pris för.

Lika mycket historiskt drama som chick-litt så plöjde jag genom dessa 400 sidor (i mobilsidor var det 1732) snabbare och snabbare för jag behövde veta vad som var fel. Varför Monique Grant blivit utvald trots hennes bristande erfarenhet både som journalist och författare? Svaret är hjärtekrossande, vackert. Det är första gången jag läser något av Taylor Jenkins Reid, men jag läser gladeligen mer av henne i framtiden!

Sedan har vi denna saltsyrliga pärla:

Andrea Bern är en 39-årig barnlös singel på Manhattan. Egoistisk, märklig och utan vare sig mål eller mening med sitt liv. Tyckte jag i början av min läsning. Skriven i ett furiöst tempo med och en uppgiven ilska som nästan går att ta på. Andrea är vilsen, och vill egentligen inte behöva vara “där” för någon, hon vet knappt själv vart hon är. Men när hennes perfekta vän skiljer sig och hennes brors barn långsamt dör i en medfödd sjukdom måste hon börja göra val som inte bara rör hennes eget trasiga liv.

Det är vasst, roligt, så jäkla realistiskt och hoppfullt i en salig blandning. Jag borde inte tyckt om den. Men det gjorde jag. Och jag undrar fortfarande varför…

Två recensioner som säger lite mer än jag lyckas med:

https://www.theguardian.com/books/2017/apr/01/all-grown-up-by-jami-attenberg-review-difficult-selfish-a-true-to-life-heroine-

https://www.nytimes.com/2017/03/09/books/review/all-grown-up-jami-attenberg.html

This entry was posted in Allmänt and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply